Har vi rätten att bry oss?

Att bry sig om andra är alltid bra, men det kan gå över gränsen.

Vi ska bry oss när andra mår dåligt, vi ska bry oss när andra gör saker som inte är bra för deras kroppar.
Men hur långt ska vi bry oss? Till den grad att vi själva mår dåligt? Det tror jag inte.

Ändå får många höra dagligen om hur deras beteende mot sig själva drabbar familj och omgivning.
Det är alltså DERAS fel att någon bryr sig för mycket. Man ska ta hänsyn till den andra parten för annars är man rent ut sagt egoistisk.

Men när någon säger till en annan människa att sluta med något för att den människan mår dåligt av det, vem är då egoisten? Är det verkligen personen som sitter i ett missbruk, kör för snabbt i sin bil, hatar människor pga deras utseende eller helt enkelt inte bryr sig och därför skadar den andra.

Det är lätt att skylla på den människan man själv anser har problem för att man inte förstår, vill förstå eller vill göra det lättare för sig själv. Det är något som är skevt för att gång på gång har jag fått höra den ursäkten;
"Du skadar andra genom ditt handlande mot dig själv". Inte enbart riktat mot mig utan även mot vänner.

På vilket sätt skadar jag någon annan genom att göra det jag själv vill. Jag menar så länge jag inte slår på någon stackare eller trycker ner någon borde det väl vara lugnt? Nej. Så ligger det inte till, för i Sverige och resten av världen så bryr vi oss om andra människor. Det är åtminstone vad vi säger till oss själva, för det enda vi bryr oss om är oss. Inte grabben som sitter med en nål i armen eller killen som dricker dagligen.

Förutsatt att det inte är en familjemedlem som får hela familjen att se dålig ut. För det handlar inte om att bry sig, det handlar om att vilja se bra ut för resten av samhället, vara en modell för den perfekta medborgaren.